Jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart

Kent - Dom andra, b-cola och cheezeballs. Mina ögon är trötta liksom hela jag ända in till själen.

Jag känner mig så fel, fast ändå så rätt på samma gång. Jag är stark men samtidigt svag. Jag känner mig så ensam, så oerhört ensam. Ingen kommer någonsin förstå mig, ingen kommer förstå allt det jag har varit med om.

En gammal sång får en helt ny text

en äcklig röst som billig sex

& Jag har inga vänner kvar

Visst är livet underbart

När Jag blir grå

När Jag faller

Orkar Du för två?

När idag blir igår

Kommer Du att älska mig då?

Det spelar ingen roll

om Du håller mig hårt

Ingen kommer att

minnas om 100 år

Jag är rädd att man glömmer

glömmer allt

Som vi glömde att viälskade varandra

Håll ut Jag behöver dig

Håll ut Jag behöver dig

Håll ut Jag behöver dig

Håll ut Stå ut med mig

Det känns som om jag klagar på allt, allt som finns här i världen. Kanske är det för att jag kände mig så oerhört instängd i Halmstad, kanske är det bara för att det här faktiskt är verkligheten. Jag orkar inte kämpa för andra, för någon, längre. Jag orkar inte kämpa för att relationer ska gå ihop. Jag orkar inte göra samtal, jag orkar inte skicka sms där man frågar vart personen är och sånt. Jag orkar inte låtsas bry mig om människor som jag faktiskt inte bryr mig om, jag orkar inte passa upp för alla andra. Jag orkar inte vara snäll och förstående för om ni inte förstår mig kommer jag aldrig förstå er tillbaka. Jag vill inte umgås med trångsynta människor, småstadsmänniskor eller människor som lever sina små världar. Jag är sjutton år och räknas fortfarande som ett barn och för en gångs skull ska jag säga att det är inte meningen att någon i min ålder ska ha upplevt det som jag har gjort. Ingen över huvudet taget bör egentligen ha gjort det kanske. Förutom att döden och skiljsmässor livets gång. Skiljsmässor? ja. Man kan inte vara ihop hela livet. Jag vet inte vad det här inlägget handlar om, jag önskar jag kunde skriva av mig ännu mer än vad jag gör men jag begränsar mig själv. Begränsningar är dåliga.

Nu ska jag klaga över annat i stället. Jag vill bleka mitt hår, jag har inga pengar. Jag vill gå till en frisör som klipper page så att jag kan tupera mitt hår lättare.

Det finns en sak som är bra just nu, eller två kanske. Tre. Nästa vecka lyder jag under fotopassets makt på Kulturkalaset, på Onsdag börjar hoppningen och Fredag ridningen, och den 20e får jag äntligen börja skolan. Jag vill börja skolan, jag vill verkligen det.

Och jag har tillochmed gjort ett schema för vilka artister jag ska fotografera och när. Den tolfte blir det Miss Li, Kusowsky och Moneybrother. Den fjortonde blir det Backyard babies, och den 15e är det Timo Räisänen och Magnus Betnér. Tyvärr har jag ridning runt den tiden så funderar på hur jag ska lösa det.

Den sextonde blir det Salem al fakir. Sen får jag också säga att en 08-DJ som brukar gå under namnet Tasty ska DJ:a vid Bungy Bouncer, om någon gillart.

hejdå