Kom så ruttnar vi ihop på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

Lars Winnerbäck är höstmusik, en singer-songwriter som kan sätta orden för hösten och höstkänslorna på läpparna åt en. Jag har varit sjuk hela vägen. I fredags skulle jag faktikst gå, men när jag gick upp 6:00 och kände hur magen nästan skrek av smärta blev det mer "okej, jag stannar hemma o så löser jag det där med Håkan senare". Men jag gick aldrig på Håkan. En liten del feber, en liten del magen-känns-konstigt-ont och fem stora delar paranoia. Nej, jag skulle aldrig klara av att gå. Jag skulle få ångest. Jag skulle få ångest över att jag inte stannar hemma, ångest över att jag slösar så mycket pengar, ångest över saknaden jag känner.
Det positivia med att jag var hemma var att Lucas äntligen ringde mig, en snabbis, eftersom jag hade skickat ett sms. Mitt svar när han ringde var "wooow". Han sa "f'låt" för att han har dissat mig så mycket. Jag vet aldrig om han menar det när han säger "f'låt" eftersom han inte säger hela ordet. Det heter faktiskt FÖRLÅT. Självklart orkade jag inte vara en sån viktigpetter. Jag tog mod till mig att säga "varför kan vi inte prata om allting?". Han inser att jag vill prata om allt, att jag behöver prata om allt. Hoppas jag. Vi kunde inte prata mer i fredags, vilket är okej, och vi ska prata senare. Förhoppningsvis. I alla fall, jag mådde bättre av att höra hans röst. Det var skönt att höra hans röst.

Tänk om jag har tytt signaler fel? Tänk om det är jag som borde ha varit lite mer känslosam när det verkligen fanns tillfälle? (nej, jag var alltid rädd för att gå för långt och det är hans fel, inte mitt.) Men tänk om jag, som pratar om hur han har gjort småsaker till stora, betydellsefulla saker, ändå har underskattat det jag har fått. Men vi får se. Jag är orolig, det är jag, men det löser sig nog. Om inte, åker jag hem till honom i Järna, sitter i hans soffa (och även om jag ber honom sätta sig bredvid mig kommer han sitta kvar i sin datastol som lutar lite mer åt andra sidan), och pratar ut. Sen gör jag nudlar, innan jag går. Förhoppningsvis får jag stanna. Förhoppningsvis får jag i alla fall se honom fler gånger. Men man ska inte hoppas på för mycket. Han hatar förhoppningar och förväntningar. Så de bör deletas.

Igår var det barbfest08, vilket jag stannade på ungefär halva dagen. Mina fötter värkte och krampade och det var så långt ifrån roligt att vara där själv. Det var bara Kaptenen som var roliga. Under en paus gick jag bort till Kungsmässan, träffade Carru och Vikky på H&M, köpte en kjol (för 75 kronor!!!), foundation och en basker.. Jag är söt, hehe. Bild kommer sen, någon gång.

nu ska jag äta. ris och fläskfilé.