Angående Stockholm

Jag måste säga att jag inte kan träffa någon av er under mitt Stockholmsbesök.

Oskar:
Jag har ryggat flera steg utan att ignorera dig, och jag vill inte säga att jag ska börja ignorera dig för det kommer jag inte. Men jag behöve en paus. Du mår väldigt just nu, vilket är förståeligt, men det beror inte bara på din pappa utan även mig. Jag har inga erfarenheter som kan ge dig stöd i allting som händer med din pappa just nu. Jag har bara bra minnen av min pappa, han var underbar. Våra erfarenheter av pappor är inte alls likadana. Jag kan inte finnas där för dig just nu. Det här är alldeles för stort för mig. Jag kan inte ta hand om någon annans känslor just nu, för jag vill isolera mig och vara för mig själv. Och visst behöver inte prata om det när jag är i Stockholm, men det handlar också om signaler, kroppsspråk, vibbar osv. Jag kan inte. Fråga inte.

Jag hör av mig om jag vill ses.

Kennet:
Med några sms kan man trampa på dina tår och det blir tydligen för mycket för dig. Jag är ganska medveten om att jag gnäller om att vi aldrig pratar (och mitt sms var ju inte så jätteseriöst igår heller) men vi pratar ju faktiskt aldrig. Jag har inte heller haft pengar på min mobil på lång tid. Jag fick skit för att jag bidrog till kommunikation. Om det var vid fel tillfälle, fine, men jag kan inte veta vad du gör varje sekund om inte du berättar. Du kunde stängt av mobilen, stängt av ljudet, låtit bli att svar ö.h taget. Istället valde du att skriva sura sms, och gud vad jag älskar sura sms. Du gjorde det ju ganska klart för mig vad du har för attityd egentligen. Du behöver inte träffa mig. Det blir ingen fika.
Jag är fortfarande sur och besviken över andra saker och nu gav du det med föda.
Just nu är du bara en idiot.