Oh what's the cure for bad decisions

torsdag 9 oktober 2008

och jag var bara inte gjord för dessa dar.

Jag är bara arg hela tiden.
Är det så konstigt?
Nej.
Och jag är full av ångestattacker
och illamående
och förträngd gråt

det är ingenting som folk ser
men jag mår illa varje dag i bamba (matsalen).
Varje gång jag äter
jag vill bara falla ihop
och det närmar sig varje dag
och det är just när jag äter.
ni förstår det inte
och snart kommer det komma misstankar om
bulimi och anorexi.
Jag ätertuggarsväljer. Och maten förblir där.
Jag spyr inte upp det sen.


Och min hund verkar död.
Hon ligger bara på golvet och sover,
mer än vanligt. tyngre på något vis,
Mindre energirik.
Hon vill inte gå ut. Hon vill knappt äta.
Hon får inte dö. Hon är bara fem år.



Och jag är besviken på människor.
På dig och dig och dig.
Och på skolans lärare som låter elevrådet göra allt.
Och jag är sur på alla som tramsar på möten.
Jag tänker inte ta tag i allting själv.
Jag är inte eventkommittens ordförande
jag ska inte ha ordet hela tiden.



min telefon är tyst. för tyst.
(ring eller dö)

Inga kommentarer: