Fra åt helvete

Klockan är 01:26 och jag har sett klart två Dexter-avsnitt (säsong tre) och jag inser att det redan är andra januari tvåtusennio. Är det inte sjukt att tiden har gått så snabbt fast ändå inte? Å andra sidan sov jag till halv två, om jag ens sov. Jag har varit trött och haft lite sådan där huvudvärk som man har när man inte har sovit tillräckligt, baksmälla har jag åtminstone inte för på nyår var jag inte ens lullig.

Tvåtusennio. Tjugohundranio. Från och med igår började FRA-lagen verka. Helvete. Sverige går åt helvete och politikerna lyssnar inte när folket protesterar. FRA och Ipred. Och vi snackar illa om kommunismen men inom några år kommer vi vara strängt kontrollerade i vilket fall som helst och då spelar det ingen roll om vi är vänster eller högerstyrt. Allting är extremt. Ingenting kan vara mittemellan eller jordnära.
Jag vill inte ställa mig till varken höger eller vänster om politiken egentligen, men brukar säga att jag är mer vänster än höger pga att jag inte tycker om alliansen. Då kan man ju tycka att jag säkert tillhör folkpartiet eller liknande, men hur dumma i huvudet är inte dem? Under förra valet hörde jag att de ville ha enskild undervisning för pojkar och flickor (ska man dela upp jobben då också? och det är ju dessutom allt annat än jämställdhet som de flesta partier vill ha) och de ansåg att sveriges barn ska få mer läxor. Det innerbär att de tror att de lär sig mer om de får mer läxor. Fel. Exempel: alla barn tycker att det är svårt med matte någon gång i sitt liv, allting behöver inte vara svårt men det finns alltid en del som man alltid har svårare för. Det är inte alltid som man kan få hjälp av sina föräldrar, och om barnen inte får hjälp när de gör sina läxor, hur ska de då kunna lära sig?

Aja. Om några timmar ska mamma gå upp och köra bilen till verkstan. Några timmar efter det ska vi skriva en ansökan om pengar och sedan åka in till stan och köpa tågbiljetter. Det blir Södertälje på lördag till onsdag. Har lite ångest över det där med pengarna, inte så roligt att göra sin mor pank, men å andra sidan vill och behöver jag komma bort. Visst är min och Lucas relation en ren jävla bergochdalbana och jag vet att jag får skit för att jag åker dit, men jag kan ta hand om mig själv och jag vet vad jag gör. Sedan får man hoppas att jag inte glömmer bort mitt idrottsarbete helt och hållet, för det ska vara på fem sidor och jag har inte skrivit ett enda ord. Men jag har åtminstone tränat.
Usch vad mycket det blir att göra imorgon. Jag måste tvätta underkläder och så också tror jag.


Andra januari tvåtusennio. Visste ni att det är ett år sen jag såg Tobbe sist? Eller ja, det är ett år sen som jag och Sophie fick för oss att åka ner och göra besök där nere. Borde jag ha gjort det? Ja, kanske för att för en sista gång inse att jag hade kommit över honom och att det inte fanns något att vilja ha längre. Men samtidigt; Nej. För det var så jävla misslyckat. Han sa knappt något, hade inte berättat för sina föräldrar att vi skulle dit så mat fick vi inte, klarade inte av att sova bredvid mig och började bråka över sms när han låg ute i hallen för att sova. Det slutade med att jag fick gå ut ur hans rum och ta hand om honom där ute i hallen, att han kysste mig och att han blev sur för att jag var tvungen att förklara att det fanns någon annan jag tyckte om och att vi har varit igenom så mkt blablabla. Men det värsta var att han var så tyst, att man nästan försökte flörta med honom, man försökte desperat få med honom på sin planhalva för att allting skulle verka normalt. Och jag träffade honom nästan ändå i somras. Det hade säkert ändå bara blivit konstigt. och nu bjuder han med Sophie till inflyttningsfester och allt möjligt. Idioten.

Runt andra januari nollåtta var en speciell period. En kaosisk. Några dagar efter att tobbe hade kysst mig for jag och mamma till Stockholm, där min dåvarande "på g-kille" inte ringde mig osv och allting slutade med att jag hamnade i Lucas säng. Men låt mig klargöra: man kan inte vara otrogen mot någon som man inte har träffat och som man inte har ett förhållande med. Det blev hatdikter om mig på Sockerdricka, älskade av andra och hatade av mig. Men jag lät det va. Man ska hylla yttrandefriheten, ta vara på den. Så jag lät det va istället för att anmäla det som förtal eller liknande.


Tvåtusenåtta var ett kaosiskt år som mestadels var upp och ner och var fullt av ångestattacker och den där kämparglöden i skolan försvann. Jag ska faktiskt ta och börja gymma mer i vår, och dricka mer vatten istället för cola. Det är inga nyårslöften, för sådana bryter man bara och man blir besviken på sig själv. Inga löften -inga besvikelser.

By the way får ni jättegärna ta och kommentera mer, jag vet inte ens vilka det är som läser den här bloggen. Liksom, på riktigt.