I'm coming out of my cage and I've been doing just fine gotta gotta be down because I want it all

Det var ett tag sen som jag bloggade, chattade, lade upp bilder på bilddagboken, googlade och allt annat som jag brukar göra, eftersom mammas dator har smält eller krashat och därför hindrat mig från att göra något av detta. Sen inlägget om hur dumma NASA egentligen måste vara, har jag hållt på med flytten, flyttat in, blivit sjuk (feber och halsinfektion), blivit med pojkvän, fått hem en Mac i hemmet (dock lånad), haft mormor på besök, blivit utkastad ur den gamla lägenheten, missat falsterbo och hultsfred.. hm.. Det var nog allt. Sjuk blev jag faktiskt för bara några dagar sen, och jag säger: Tack gode gud för ipren. Vi har alltid haft panodil eller alvedon hemma, men sedan rekomendation från läkaren som undersökte halsen på mig, tvingade jag mamma köpa ipren åt mig för att se om han hade rätt. Och det hade han. Helt plötsligt kunde jag dricka vatten utan att det gjorde ont! Så lite sur blev man på sin mor över att vi aldrig har haft det här gudomliga läkemedlet hemma förut, speciellt eftersom jag själv har spelat ipren i en teater på lågstadiet. Å andra sidan skrattade jag nog mig mest igenom den.

Det största som har hänt sen det där inlägget om NASAs dumhet, är kanske inte något som egentligen inte berör mig själv personligen, men något som berör hela världen. The King of Pop
har dött. Jag måste säga att det berör mig känslomässigt även om jag inte har varit ett stort fan av Michael Jackson. Men Michael Jackson var en barnstjärna som växte upp med berömmelsen men verkar aldrig riktig ha lyckats älska sig själv med tanke på det antal skönhetsoperationer han gjorde. Fastän han såg oerhört bra ut som ung, söt som pojk, var världberömd och en naturbegåvning. Han har blivit hyllad många gånger -framför allt nu efter hans död- men han har också varit en person som media har valt att trycka ner. Det har varit mycket prat om bara en sådan sak som att han valde att dölja ansiktena på sina barn, men jag måste säga att jag förstår honom lite varför han gjorde det. Något media också har pratat mycket om är hur hans hudfärg ändrades från svart till vit, om det var en skönhetsoperation eller som han själv hävdade: en sjukdom. Och till sist anklagas han för pedofili. Michael Jackson var hyllad och älskad men hade medias ögon på sig vart han än var, och på så vis blev han djupt kritiserad. Man lät honom visst aldrig vara ifred. Men han fick en välförtjänt minnesceremoni, och jag tror den berörde oss allihop. Men det gör ont att veta att hans barn aldrig kommer vara ifred och att känna till den sorg familjen känner och kommer att känna länge.