Dexter

Rastlöshet fyller min kropp och jag vill inte vara sjuk mycket längre till, men det verkligen känns i hela kroppen att jag är sjuk. Jag nyser, kroppen känns svag, jag har öppet fönster och svettas även om vinterkylan tränger sig in i källarvåningen, ryggen känns som den alltid gör när jag är förkyld, jag är aldrig hungrig och jag har inte ätit ordentlig på flera dagar, och jag sov idag till 12. Fast jag stack ändå iväg för att handla, för mamma känner sig också dålig och när hon känner sig dålig får jag inget gott att tugga på. Utom Coca-cola och doritos, gick jag in på Wettergrens och köpte "Dexter- Dunkla drömmar" (Jeff Lindsay). Jag är helt besatt av serien och nu har första boken kommit på svenska. Visst, jag hade likväl kunnat läsa den på engelska men det är massa kriminaltermer. Det blir bara jobbigt. Men jag känner mig stolt. Vet ni hur sällan jag köper böcker nu för tiden!?

"Han blinkade till och placerade en hand på hennex axel. Personalhantering är en talang.
"Ta det lugnt, LaQuerta. Hon ommer inte att inräkta på din kommenderings privilegier. Hon kommer bara rapportera till dig om hon har något att rapportera. Vittnen, sådana saker. Hennes far var en jävligt bra polis. Okej?" Hans ögon fick något glasartat över sig och fokuserade på någonting i parkeringsplatsens andra ände. Jag tittade ditåt. En skåpbil från Channel 7 News rullade in.
"Ursäta mig", sa Matthews. Han rättade till slipsen, anlade en allvarlig min och spankulerade bort mot skåpbilen.
"Hora", väste LaGuerta mellan sammanbitna tänder. Jag visste inte om ho menade det som en allmän observation, eller om hon menade Deb, men jag tycte att det passade bra att också jag smet iväg, innan LaGuerta kom ihåg att assistent Hora var min syster."