Oh what's the cure for bad decisions

onsdag 14 april 2010


Jag är oerhört delad just nu. Det finns bra saker och det finns dåliga saker och det gör att jag skiftar i svart och vitt. Tidigare idag har jag varit lite glad och lite peppad och det var jag igår. Som jag säkert tidigare har nämnt är jag jättestressad just nu. Det här är så klart negativt, men igår kom det upp något positivt i det hela. Jag trodde nämligen att jag skulle vara tvungen att sätta in en oerhört stor spurt för att uppnå mvg i vissa ämnen, att jag kanske skulle vara nära men behöva kämpa mer. Och just nu orkar jag inte kämpa för min kropp vägrar plugga. Tidigare har jag vetat att jag har chans till Mvg i religion, arl och textkommunikation. Jag har varit lite besviken över att inte ha haft det i samhäll b och historia a men igår visade sig att jag helt klart kommer få mvg. Jag behöver inte längre ge 100 % i båda ämnena vilket är jätteskönt! Jag kan slappna av lite! Jag har även nu börjat fota för Festivalphoto och fotade Joel Alme och Birgit Bidder i fredags. På torsdag blir det Shout out louds och på fredag Timo Räisänen.

Igår fick jag dessutom ett mejl som fick mig lite ställd. "Grattis till kameran, lägg över 139 kr till följade konto". Min första tanke var: "What? vad har jag nu gjort?!"
Så kom jag på att för några dagar sedan la jag ett bud på en 30 år gammal polaroidkamera på Tradera. Man vet inte om den funkar, men jag hoppas på det. Jag la bara ett bud, en hudnralapp, och tänkte "jag lägger inte mer än så, så får vi se om jag får den eller inte" och oj då så kommer den förhoppningsvis hit snart. Var något ställd, men tyckte att det skulle vara kul och började kolla upp vad film kostar. Hm.. varje bild komme
r kosta typ 20 kr st att ta. Man kan ju inte bara radera en bild som man kan med en digitalkamera. Så jag har en tanke på hur jag ska använda den på ett bra sätt!

Och ja, lite ackrediteringar och betyg gör så att man blir glad och
lättad. Men jag är ändå stressad, inte allra minst pga pengar. och så är det där, att man vet aldrig vad man har förrän man (är nära på att) förlora det. Och det gör ont och jag kan inte sluta lyssna på Erik Grönwall.
jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.

Inga kommentarer: