Happy people never fantasize

Jag har tagit fram min gitarr igen. Okej, den är faktiskt alltid framme, men jag brukar bara spela några få ackord och sen lägga ifrån mig den. Jag orkar inte lägga energi på att öva. Men idag tog jag fram ackord på låtar från internet för att kunna ta med till Halmstad -mycket riktigt, gitarren medföljer!- och självklart litar jag inte på att mitt huvud kan sortera alla ackord som jag har matat in i huvudet. Det blev att kladda ner lite Håkan i kollegieblocket, låtar jag redan har spelat och så (så jag skulle inte vara helt lost). Då slog det mig att jag inte kunde en enda Broder Daniel-låt på gitarr. Det är ganska tragiskt faktiskt! Så nu ska jag sitta och öva in Happy people never fantasize och No time for us. Finfina låtar det där; Happy people.. står på repeat hos mig just nu.

You get so used to being sad
you never try to be glad
You get so used to being sad

But happy people never fantasize
Happy people never fantasize
Happy people never fantasize

Jag är Wayoutwest-åttonde-augusti-Broder-daniel-peppad idag. Snart ska jag och min moder åka till stranden så att jag får fotografera solnedgången. Solen går ner 22:01 enligt GP, får hoppas på att det stämmer då!
Jag har förälskat mig i Broder Daniel på nytt, något som bara händer när jag lyssnar igenom skivor och sånt. För det är speciellt det där med cd-sound, känslan. Precis som jag sa förr.
Och musik,
är känsla.