I want you (exactly like I used to)

"Just say I want you, exactly like I used to

'Cause baby this is only bringing me down"

Världen snurrar och tiden försvinner. Kommer jag lyckas få G i matte b på de få veckor som är kvar av skolan? Svar: Nej. Kommer matte b vara avgörande för min framtid? Svar: Troligtvis ja. Fast jag har ju ännu inte bestämt mig för om det blir fotograf eller journalist. Trots att det lutar mest mot fotograf just nu drömmer jag i smyg om att jobba för The Rolling Stones Magazines eller New York Times eller New York Post. Det ligger så fint i munnen: New York Times, men på Rolling Stones hade jag fått arbeta med något som verkligen passade mig. Jag hade kunnat vara både fotograf, reporter och musikkrönikör. Trots allt vet jag att framtiden ligger enbart i mina händer (nej; jag tror inte på ödet), och jag vet vilken väg jag vill gå, men ändå har jag inte alla svar. Speciellt inte på frågorna i matematikboken.

Jag funderar på människor i min omgivning. How much of them do I need? Jag är ingen familjemänniska. Jag vänder mig mot familjer. Familjer bara styr och ställer och försöker få en att anpassa sig efter alla andra. Men det funkar inte så. Jag tänker inte bli så. Jag tänker på människor jag har växt upp med. Vilka dem var, aldrig var och vilka dem är. Jag åker till Halmstad 8 eller 9 april, och jag tror inte jag hör av mig. Jag tänker bara vara på Örjan och fota fotboll, doing my own thing. Jag tänker på personer i min närhet nu, min klass... hur mycket vi förstör för varann och hur mycket jag ogillar gruppering. Måste vi ha grupper? Har vi människor verkligen ett så stort behov av att ha våra egna flockar, vart vi än går? Och varför kan vi inte allihop i sådana fall tillhöra samma flock? Varför måste vi människor, familjer och klasskamrater, ägna oss åt rang?

Och jag tänker på mitt singelliv, som jag har levt i två år nu. Hur självständig jag har blivit på dessa två år och hur mycket jag har lärt mig att stå upp på egna ben. Det är inte i någon desperation som jag tänker på det, utan kanske snarare vilken framgång och vilka baksteg som jag har gått under dessa två år. Det har varit många idioter. Det har varit mycket tårar. Men min självständighet har lett mig till mina framsteg inom fotografin. Och jag är glad över det.

Jag är glad över nya människor jag har lärt känna, men med tankarna på en speciell.

Ingenting stoppar mig om vi hittar tillbaks till varann.

För du var kentcitaten om nätterna,

lars winnerbäck i mobilen

smsen och rösten.

som jag fastnade för.