Förnedrad

Ibland är jag inte ett stort fan av min ridlärare.
Jag har alltid tyckt om henne, för att hon är duktig, men på senaste tid har hon börjat bli elak. Riktigt elak. Förnedrande elak.

Det är okej att ha en ridlärare som säger åt en vad man gör fel, hur man bättrar sig osv, för annars kan man aldrig utvecklas. De kan även få höja rösten, hur mycket de vill, om de vill förtydliga sig. Det är okej för mig. Men det är inte okej att skälla ut en på ett förnedrande vis.

Låt mig förklara.
Igår, på min ridlektion i hoppning, arbetade vi med ridvägar. Vi skulle komma in på ett hinder som var mycket svårt placerat. Det stod lite diagonalt, men vi red i motsats riktning för att kunna rida in på diagonalen och hoppa det. Ett hinder som kräver mycket skänkel. Vi hade två av dessa hinder, två oxrar och två sockerbitar. Allting bildade en bana. En av de gånger som jag hoppade denna bana kom jag in väldigt fel på det svåra hindret. Men jag valde att få honom över det ändå. Då skrek min ridlärare att jag borde ha beröm för min usla väg, att jag är duktigast på att ha sämst väg och att jag verkligen borde ge honom all beröm för att ha hoppat hindret ändå. Självklart ville jag inte klappa honom, för jag tog hennes ord och tänkte göra bättre ifrån mig nästa gång. Men, ni vet som i amerikanska, förnedrande tonårsfilmer, började hon skrika "KLAPPA HONOM! KLAPPA HONOM!" så att jag till slut tvingades till att göra det för att få henne att hålla käften.
Så kom man tillbaka till den där bortre delen av ridhuset, där de andra gruppkamraterna skrittade runt med sina hästar. Förnedrad.


Det är okej att göra fel, om man lär sig av dem.
Men det är inte okej att förnedra någon under utbildning för dens fel.