Girl from the north country

De senaste veckorna har det varit ganska oaktivt här i bloggen. Det beror bland annat på flytten; mammas dator gick sönder en vecka innan flytten och jag hade ändå inte tid att sitta här och skriva, men det beror även på att Tobbe har varit här i nästan två veckor -och jag känner faktiskt inte för att vara osocial och sitta vid datorn hela tiden. Vi har ägnat oss åt Gothia Cup, ätit mängder av god mat, massage, ätit på kinarestauran med Damasti och även följt med honom på fisketur, gått på bio, sett film, varit på Liseberg... Sen hade Tobbe oturen att vrida åt knäet när han dömde en match, så han var invalid ett par dagar.
Jag älskar att spendera min tid med Tobbe. Han är inte som andra; han får snarare mina tidigare att verka vara lögnare och plastdockor. Inte äkta vara, för det finns varken sanning i deras ord eller handlingar. Och jag får faktiskt en rejäl käftsmäll för mina fördomar av sportkillar. Jag -som vill vara helt fördomsfri- har lite fördomar mot lagsportsmänniskor. Men det finns ingen annan som jag har trivts med så mycket. Kanske får jag en käftsmäll för min ateistiska sida, min icke-tro på ödet osv. Ändå vill vi säga att det måste vara ödet, men jag kan inte låta bli att ändå tro att det bara är en slump. Jag har konstaterat att det inte finns enbart en enda person som är rätt för en. Det finns egentligen massor, men beroende på levnadssituation så finns det enbart en som är rätt för en då -här och nu. Det handlar om vilka val man gör, vilka vägar man väljer att gå och på så vis möter man olika personer. Till exempel så funderade jag lite på att gå möbelsnickeri ute i Lerum, istället för media på LBS som jag gör nu. Om jag inte hade valt att söka LBS och komma in på LBS, hade vi heller inte flyttat till Kungsbacka. Och hade vi inte flyttat hit så hade vi ju aldrig flyttat ifrån Vallda och då skulle jag aldrig träffat Tobbe. Men fortfarande; om jag hade gått i Lerum hade jag kanske hittat någon annan att förälska mig i. Det finns på något vis alltid någon, men just nu är jag glad över vägen jag har gått för jag har det bästa som finns.

Nu får jag nog ta och sova. Ska upp för att packa och städa här hemma, och sedan bär det av till Halmstad. Vi ska gå på Sunny Standup festival för att se Magnus Betnér, i Norre Katts park, runt 21, och antagligen grilla före. Sedan säger jag hej då till Tobbe på måndag då han rycker in i lumpen och vi vet inte alls när vi kommer höras eller ses. Ganska jobbigt faktiskt, men jag vet att jag klarar det. Jag vet att vi klarar det.

Har förresten gått och förälskat mig i en låt: Girl from the north country. Cash och Dylan.

If you're traveling in the north country fair
Where the winds hit heavy on the borderline
Remember me to one who lives there
She once was the true love of mine.

finaste jag vet