Stockholm

Insåg nyss att jag ibland kan vara ganska korkad. Jag tryckte nämligen bort den blogger-sidan som jag skrev på, utan att något var sparat i utkast. Enormt korkat. I alla fall. Jag sitter på ett rum på ett hostel, iklädd Tobbes tröja i hopp om att bli lite varmare, och lyssnar på Nirvana. Och som rubriken säger så är det Stockholm jag befinner mig i. Jag vet att jag inte har sagt något om det förut. Men det beror på att jag bloggar så sällan för att jag har varken tid eller energi till det, och det var sent förra veckan som jag insåg att jag skulle åka hit.

Under hösten har jag nämligen funderat på att ta mig till Stockholm International Horse Show. Efter att länge ha letat efter information om ackreditering dit, och när den väl kom upp, sökte jag och sen helt plötsligt blev jag ackrediterad. Allting bestämdes väldigt sent, inte från min sida utan från deras pressansvarige. Efter mycket stress och ångest (som jag tyvärr får om jag inte har något välplanerat långt i förväg, eftersom jag bara inte kan impulsivt dra iväg och göra saker..) så är jag ändå här. Det har jag varit i tre timmar, och jag är oerhört trött. Det snurrar nästan i huvudet på mig. Jag satt på tåg i fem timmar och det är ganska jobbigt, speciellt när man har ont i ryggen och resten av kroppen som jag har.

Men som sagt; Nu är jag här. Och jag är inte full av ångest och stress längre. Det känns lite mer tvärtom. Jag kopplar av. Här har jag inga måsten, inga tvång. Jag stryps inte här. Jag tror det var problemet på väst. Jag kände mig kvävd. Men Stockholm. Fastän det kanske inte var så bra sist jag var här, så har jag saknat dig. Men jag vet inte exakt vad det är jag har saknat. Jag menar, ni låter ganska dryga och ni är alltid så oerhört välklädda. Och ni tror att allt utanför är landet. Men det finns något som tilltalar mig med Stockholm. Kanske är det att man inte behöver bry sig så mycket om alla andra. Varje dag så ser man så oerhört mycket människor. På centralen, på tunnelbanan, i skolan, på cafét, på gatorna... Det kanske är så mycket människor här att man inte kan med att bry sig och påpeka allting liksom. Tänkte nästan säga att det var kanske därför punken slog igenom här. Men det stämmer inte. För den chockade även er. Men det är väl det där, med era förorter. Ni pratar fult, men tror ni pratar rätt, och har viljan att sticka ut bland alla som säger att det finns rätt och fel. Eller jag vet inte. Men kanske så. Eller så är det bara att ni är mer karriärslystna. Att ni har ett helt annat sätt att föra er på. Något annorlunda, något som jag kanske dras till. Att man kanske bryr sig mer om sig själv och sin framgång än att orka lägga näsan i blöt i sånt man inte har att göra med alls.

Jag har i alla fall saknat dig. Och nu är jag här.