saturdays.

Nu är det lördag och jag vet att jag är jättedålig på att uppdatera här, men jag uppdaterar ju photoandcoke så ofta jag hinner och orkar! Veckan har gått alldeles för fort, jag har tagit dåliga bilder på kronprinsessan, tagit en ganska bra bild på överklasstanter på stationen och varit på Hisingen. Såklart har jag gjort fler saker, det där är bara ett översikt. I torsdags blev min bild publicerad i GP för första gången, igår likaså. På söndag kommer fem bilder också vara med! Ni som läser GP kan ju hålla utkik och kolla under bilderna. När det står "Bild: Malin Nilsson" är det såklart jag som har tagit bilden, och de här bilderna kan finnas i vilken del som helst.

Idag satt jag och grävde bland kort från alla år då allting var analogt. Eller ja, jag tror filmrullar o sånt räknas som analogt. Jag hittade i alla fall massor av söta bilder på när jag och Emma var små, men även bilder på kusiner och så. Det är nästan så att jag vill träffa Henke och Micke bara för att se hur de har de idag, om de ser annorlunda ut och hur det går i livet. Jag tror ju faktiskt att dem tror att vi bara försvann. Det är ganska tragiskt att pappa var vår enda gemensamma länk i en "äcklig" (falsk) Svensson-släkt. Jag hittade också en bild från en av de första födelsedagarna vi lär ha firat efter att pappa dog. Det var Emmas födelsedag och hon fick något från Belville, och mamma såg helt förstörd ut. Såklart var det jag som hade tagit bilden. Lite intressant bild (i vad den utstrålar för känslor) om man säger så.
Och jag längtar tillbaka till när vi bodde i huset och jag var fem år gammal och jag sprang alltid in till Olga och Erik för att spela kort med Olga, och tigga godis av Erik. Olga och Erik har inga egna barn och därför blev mamma och pappa som deras barn, och de var väldigt glada i både mig och Emma. I alla fall hittade jag en bild på Olga hållandes Ärling (eller Lärling, eller vad han nu hette), som var ett får från Knarrhult. Hans mamma hade stött ut honom så Micke fick för sig att han skulle ta hand om honom. De blev bästa vänner och Micke lärde honom spela fotboll. Dumt nog var Leif och Ann-marie själviska nog att äta upp honom. Jag tror inte Micke fick veta det, om han ens vet det idag. Det känns lite som mord, kannibalism. Tänk om jag skulle äta min hund?

Igår blev jag nästan utskälld av Johan. Jag sa att om han engagerade sig i och lyssnade på mig så skulle han förstå mig när jag säger att Sverige (eller världen) går åt helvete. Och då menar jag såklart politiskt. Det vet ni nog som läser, vad jag tycker om FRA-lagen och att pensionen höjs till 72, om folkpartiet, om KD och allt möjligt. Men sen kom vi in på att jag är en ren pessimist och han yttrade sig om att jag någon gång kommer ändra min syn på livet. Såklart är jag inte pessimistisk angående livet, utan snarade om samhället. Men jag skrev att jag kommer aldrig gifta mig, tänker gå ur svenska kyrkan och tänker aldrig döpa mitt barn, bara namnge. Och varför vill jag det? Jo, jag tror inte på äktenskap och vill inte gifta mig när jag inte tror på Gud, varför vara med i svenska kyrkan o betala skatt när jag inte tror? och varför låta mitt barn döpas och sedan säga "men Anna, nu är du ju döpt i svenska kyrkan och du är kristen nu. Protestant. Och självklart ska du tro på GUD!". Nejtack. Jag vill att mina barn ska ha en frireligiös uppväxt och att dem bestämmer själva vad dem ska tro på. Bara för att man är svensk är man inte kristen.
Då fick jag självklart höra "vad är det för fel på traditioner? Då kan du ju inte fira jul eller påsk".
Jul. Vad är jul? Jo, en högtid där man firar Jesus födelse. Eller ja, åtminstone var det så från början. När Johan sa att mina barn kommer undra varför de inte får presenter på julen som alla andra barn var jag tvungen att ta upp det där med jul. För även om Jesus föddes 24 december, eller någon gång då, så ska väl inte vi ge varandra gåvor tvåtusen år efteråt och bör de inte i sådana fall gå till Jesus som idag inte lever? Idag är det julklappar, inte gåvor. En gåva är något man ger bort utan att kräva något tillbaka. Ger man en julklapp förväntar man sig att få något tillbaka. Självklart kan man ge bort gåvor under julen, till t.ex hemlösa, eller fattiga barn i afrika. DET är gåvor! Men julklappar kommer från jultomten som inte har ett piss med Jesus att göra. Julen i Sverige handlar idag om julklappar och våra Svensson-firanden. Julen är kapitalismens högtid. Jag har inte firat jul på ett "ordentligt" sätt (med släkt och julmat osv) på väldigt många år. Men i min familj ger vi fortfarande julklappar. Jag ser på julen som ett sätt att ge folk det dem behöver, men kanske inte har haft råd med själva. Eller ge bort något personligt. Nu i julas satt jag och mamma framför tv:n hela dagen, såg på massa filmer och till och med Kalle Anka, och vi åt oxkött med potatisgratäng och vitlöksbröd. Och några dagar innan julafton frågade mamma mig vad jag ville ha, och jag hade inte ens börjat tänka på julklappar. Förut brukade jag börja skriva långa listor redan i November. När jag var liten brukade det stå "en häst, 1000 kg godis" osv på, överst såklart. Men 2008 brydde jag mig inte alls och igår kommer jag nog inte bry mig så mycket. Vi for en sväng till IKEA och jag sa att jag ville ha en cd-hylla för det är något jag behöver. Då fick jag det. Jag fick inte mycket men jag behöver inte mycket. Även om min syster inte var med i år kan jag säga att det var nästan den bästa julen i mitt liv, för jag var nästan helt fri från behovet att ha. Kanske bör anförtro mig åt buddhismen?

Sen var det lite lustigt det där med påsk. Vet folk idag ens varför man firar påsk? Påsk är också en löjlig svensk tradition numera, där vi målar ägg och istället för jultomten har vi påskharen som ger oss godis. Vi går påskkärringar och knackar på dörrar för att få godis. Vi tigger! Påsken är samma sak som julen. Vi dricker påskmust istället för julmust. Vet folk ens varför vi har våra taditioner nu för tiden?


Jonas kommer vid sju och jag måste städa.