hollywood

Det är helt otroligt att min blogg har haft si så där 50 besök sen jag la till besöksräknaren, utan att någon har kommenterat! Jag tycker det är dåligt. Jag kollar själv in på min blogg ganska ofta, varje dag, men inte så många att jag själv skulle kunna ha gjort de där femtio besöken. Jag har säkert gjort fem själv. Så besöksräkaren visar att jag har fler läsare än vad jag trodde, eller att ett fåtal männisor kollar min blogg väldigt ofta. Men varför kommenterar ni inte då? Nu tycker jag att ni är lite tråkiga, vilka ni nu än är.

Jag har nyss sett Into the wild (för tredje gången). Det är en av de bästa filmer som någonsin har gjorts! Det är inte många som vet det, men jag började mediaprogrammet för att jag ville bli regissör och manusförfattare. Jag har alltid älskat att skriva och jag skrev faktiskt min första bok när jag var 8-9 år. Såklart finns den inte kvar. Jag sparade den väldigt länge i syfte att jag skulle komma att uppskatta den när jag blev äldre. Att bli såpass gammal tar dock väldigt lång tid. Jag läste igenom boken några gånger och insåg att den var så fruktansvärt dålig -så jag slängde den. Det ångrar jag lite nu. Men jag vet fortfarande vad den handlar om, allt är bevarat inne i huvudet och då är det lite okej att det är så. Jag minns att jag ofta låg uppe i min säng om kvällar och nätterna -speciellt när jag inte kunde sova- och bara skrev och skrev och skrev. Jag önskar lite att det var så numera. Numera är jag fortfarande uppe långa nätter men det blir aldrig riktigt att jag skriver. Om jag skriver blir det poesi, ganska ofta "jag klarar mig utan dig"/"vi var klara med varann för länge sen och läget är okej"- eller "kriget inom mig själv"-poesi. Att jag inte skriver så mycket noveller eller försöker påbörja någon bok längre beror på att jag alltid är engagerad den där första timmen men sen har man helt enkelt inte tid med att sitta där och formulera meningar som låter bra. När jag tänker efter dog mitt skrivande lite när jag flyttade mot Göteborg. Förut hade jag den där tiden till novellerna, böckerna fastän jag var i stallet fem dagar i veckan. När jag var ledig satt jag och skrev, gjorde skolarbeten och såg på tv. Det har alltid varit mitt sätt att koppla av. Medan folk läser sitter jag och skriver. När jag började i åttan på Ugglumsskolan hamnade jag i en helt annan skolmiljö än vad jag var van vid. Helt plötsligt hade jag ett flertal böcker att bära på ryggen varje dag och en mängd skolarbeten och läxor varje vecka. Mitt skrivande dog, och jag fick aldrig chans att visa vad jag kunde i svenska. 200 ord var vad vi fick använda oss av när vi skrev noveller. Dessutom har jag aldrig tyckt om att bli "påtvingad" att läsa i skolan, så även mitt lilla intresse för böcker dog. Jag ville skriva men samtidigt ville jag inte "plåga" folk med böcker genom att skriva några (och man tjänar dessutom mer på film) så därför ville jag bli manusförfattare och regissör. Man kan ju enkelt säga att jag bara skulle behöva bli manusförfattare, men har man någon gång skrivit något har man redan en bild framför sig hur allting ser ut. Då blir man regissör och ser till att skådespelarna förmedlar de känslor man själv vill få ut.

Men som ni ser.
Jag går inte media med filminriktning. och jag kommer inte att göra det. Jag går media:foto och kommer påbörja journalistiken i höst. Jag är redan en bit på vägen till bildjournalist. and i think i'll hold on to that.