Du kan väl stirra upp mot stjärnorna så att vi har något gemensamt

Tyst har det varit här ett dag, i några dar. Det har varit musik och musik och stressade promenader längs avenyer med kameran hängandes på axeln. Trots stressen och värken man får har jag älskat det och jag kommer fortsätta älska det. Det är en speciell känsla över allt det där. Men nu är kulturkalaset över och vi har kommit till det kapitel som årligen heter Skolstart. Skolan har varit med om en ordentlig ombyggnad. I den ursprungliga byggnaden har det gjorts mer plats eftersom man har rivt väggar och vi har fått en övervåning där dörrarna är rosa. Väggarna är vitmålade och på så vis blir det väldigt kalt, men tids nog kommer det sättas upp något där (kanske mina bilder). Vi har fått mängder av nya lärare och jag hoppas för både deras och min skull att det inte tar så lång tid att lära deras namn. Vi kommer dessutom få en tant anställd som ska sälja bullar och sånt till oss! Mysigt! Av någon anledning känns det som om det här året kommer bli bättre än väntat och mycket bättre än förra året. Kanske får vi vår LBS-anda tillbaka... Schemat är fullpackat men det känns som om man får vänta några veckor innan man kan avgöra om det innerbär stress eller ej..

Mitt personliga schema

Medan Kulturkalaset ägde rum var Tobbe ute i fält i en hel vecka. Det innebar att vi inte hördes av alls, inte ens genom ett ynka sms kunde vi kommunicera. Men nu har de kommit tillbaka och under permissionen nu i helgen kommer han hit! Så vi har en mysig helg framför oss...
Bilder från Kulturkalaset kommer senare, har inte så många som är färdigredigerade serru. Bilderna kommer upp här eller på fotobloggen, så håll utkik. Nu ska jag nog lägga mig i sängen och kolla på Simpsons...