Tobias och jag - the perfect match

Idag är det hela 8 månader sen Tobias var här på besök. Det 8 månader sen vi satt i min säng och bara på något vis råkade hamna i en kyss. För bara några veckor sedan hamnade vi i en jobbig period, en sådan som alla par mer eller mindre hamnar i någon gång. Det handlar om att inte släppa taget det första man gör. Det handlar om att lyssna på ens egen kropps signaler, och kanske rota lite i vem man är just då. Vem man är undrar många, men det är inte svårare än att man är den man inte behöver anstränga sig för att vara. Och likadant är det nu. Man är den, man känner det, som man gör utan att behöva anse att det är en större ansträngning. Det är bara någon signal i kroppen som sänder ut att man ska göra det.

Och hela min kropp har hela tiden bara velat fylla Tobias hud med kärlek och pussar. Och så tänker man efter, när man hinner och inte tänker på allt det som gör en så fruktansvärt stressad, och inser att det finns ingen som någonsin skulle kunna känna en så mycket som just Han gör. Och det finns ingen annan man verkligen kan vara sig själv med så mycket som med Honom. Man behöver inte skämmas för något, och det blir ingen jobbig ansträngning när vi ses. Vi bara är. Om vi så går på bio, går ut och äter eller ligger hemma i sängen en hel kväll, äter mat, glor film och pratar och skrattar natten igenom. Och man vet att man älskar någon när man trycker dennes tröja mot näsan hela natten för att känna personens lukt.

Och man vet att man älskar någon när man saknar att få ett litet sms, som inte nödvändigtvis behöver säga så mycket alls, men som bara är något. Man tar för givet allt det där som händer i vardagen och kan hänga upp sig på småsaker. Det är så onödigt.

Jag och Tobbe träffades av en ren slump i somras. Jag vet inte vad som händer om vi skiljs åt och bara blir vänner, för vi har knappt varit vänner och därför är jag ganska rädd för hur det skulle vara. Tidigare erfarenhet har bara visat att det inte fungerar trots ansträngning.

Men som sagt, vi träffades av en ren slump och det visade sig att vi är hur lika som helst. Självklart inte med allt. Tobbe förlorar inte sig själv i djupa, filosofiska tankar och poesi som jag gör och han är absolut inte lika kritisk till t.ex musik. Han dömer fotboll och jag hatar fotboll. Vi klär oss inte likadant och vi är öppna på två helt olika vis. Jag är en pratkvarn med stängd känsloport och Tobbe är helt tvärtom. Men det finns så mycket som vi är lika med ändå. Som hur vi fungerar (reagerar i olika situationer), hur vi tänker, hur vi är socialt, hur båda två absolut inte vill hamna i en konflikt, hur båda två lätt skenar iväg i fantasier om framtiden och föreställer sig oss om några år i vår egen lägenhet och exakt hur denna ska se ut, hur många rum vi ska ha, om vi ska ha ett arbetsrum eller ej. Ibland tänker vi så likt att det är läskigt. Det är inte bara det att vi tänker samma saker om personer och vissa händelser, ibland nästan kan lägga orden i mun på varann, utan med andra saker.

T.ex: av någon anledning började vi ganska tidigt i vårt förhållande prata om Doritos (nachochipsen n ni vet) och om hur goda dem är. Båda har smakat dem i England men jag berättade att dem faktiskt finns i Sverige vilket ledde till att det blev "åh det måst vi köpa!" (eftersom båda älskar Doritos). Så en dag efter skolan tänkte jag att jag skulle vara gullig och gå och köpa en påse. Tobbe skulle komma hem till mig på kvällen medan jag var på ridlektion och därför gömde jag undan påsen så att jag tog fram den när jag kom hem. Väl hemma tar jag givetvis fram påsen och tyckte att jag var jättegullig. Då hade han med köpt en! Och det är i princip ENDA gången som vi har ätit Doritos ihop!

Tidigt i förhållandet fick även Tobbe mig sugen på barn, fastän jag i flera år har sagt att jag inte vill ha barn. Men med Tobbe vill man offra sig i nio månader och gå runt jättetjock och ha allt det där mysiga gravida par har, föda ett barn som är en kopia av oss två med en sådan där söt mage. Med Tobias känns allting så enkelt, så lätt. Livet känns inte alls komplicerat och det beror på att vi alltid finns för varann oavsett hur många mil som finns mellan oss.

I really love you a lot and you're the perfect match.