och sånt

I fredags var det Thåström. Jag gick själv. Lisebergshallen förvandlades till något alldeles heligt, men underjordisk och himmelskt på samma gång. Vi prisade honom, vår Lord vår Gud, och vi sjöng Ja må han leva. Han fyllde nämligen 52 år, den 'gamla' gubben. Måste erkänna att alla andra som är över 30 är gamla, men inte Thåström. Han var så snyggt klädd. Han hade nog kastat bort de där mjukisbyxorna som han hade under Skebohov-turnén. Nu var det svarta kostymbyxor, kavaj och en stor, vit over-size skjorta. Och på huvudet bar han en gubbkeps i svart skinn (som fick en att såklart tänka på Imperiet. Och förresten sjöng han massa Imperiet-låtar och inte en enda Ebba-låt). The man has style.

Och igår kom Jonas och Becca hit. Jag lagade mat åt dem (tacos.. how hard can it be?) och så såg vi film (8 mile).. och tog Jonas mössa... och gjorde Jonas överhettad. Och sen skulle det sovas och då fick jag springa runt överallt och leta täcken, kuddar och lakan. Men nu känner jag mig faktiskt stor som kunde klara av det!
Sen tar vi bort natten och går över till morgonen. Som blev chips, påskmust, family guy och sånt där. Och jag somnade. Och så vart det nästan-kuddkrig. (om mina armar inte hade varit så svaga hade det blivit kuddkrig!) Och nu är jag trött och hade likväl gått och nanat, men min hund verkar må allt annat än bra. Så henne får jag ta hand om.


Och jag tänker på det där, som vi pratar om.
Att en dag. så blir det säkert så.
och även om jag är alldeles för tom för såntdär
så undrar jag när det blir.
som om det är ett löfte som inte är ett löfte,
som kanse egentligen bara är en liten förhoppning inuti mig.
för jag har aldrig trott på prinsar och prinsessor.