Helgen

Det är söndag. Jag har varit vaken sen nio-tiden och jag är helt slut och trött. Tobbe vaknade vid sju-åtta vilket även väckte mig. Därför känns mina ögonlock tunga. Jag vill inte gå och lägga mig heller; det är en oerhört intressant dokumentär på TV4 Fakta just nu. Final Cut: Loose change - 11 september en konspiration? heter den. Ett oerhört långt namn på en oerhört lång dokumentär som är absolut sevärd. Den handlar om elfte september, om det verkligen var en terroristattack eller inte. Jag tror inte på att det var en terroristattack. Jag tror inte att det var Al qaida. Och detta trodde jag innan jag började se dokumentären. Men det är viktigt att se sånt här.

I alla fall. Tobbe kom hit i torsdags och sen dess har det varit ganska mycket full fart. På torsdagskvällen ägnade vi oss åt att äta god mat och mysa. Vi la oss vid ett för att sedan gå upp vid sex för att köra till Ullared. Jag hittade inga kläder där, vilket jag hade hoppats på. Tobbe gjorde det däremot. Jag hittade i och för sig ridkläder; en vit piké och en tröja. Det blev också lite ridstrumpor och benlindor. Även en skivsamling; gamla rock n roll - kärlekslåtar (typ rockabilly). Den har jag inte lyssnat på ännu, men detta ska göras. Resten var nog bara godis, och tavelhyllor till mamma. Efter Ullared, en pizza/kebabtallrik och en sväng på netonnet åkte vi till ett av mina barndomsställen. Jag har inte varit där på flera år, och det gjorde ont att komma dit. Inte bara för att jag blev lite känslosam av att jag faktiskt kände igen mig när vi körde dit, utan för att jag hatar hur det ser ut där nu. Det var lite av en chock för mig. Allting är förstört. Det finns inte den där gamla charmen kvar. Fårhagen är helt uppgrävd och gräset bara växer, det stora trädet är borta, saker har tillbyggts... Det fanns ingen känsla kvar. Det kändes så öde. Det gjorde ont i mig, för jag hade hoppats att folk hade varit tillräckligt smarta att behålla allt som det var. Visst, saker och ting förfaller men det finns mycket man kan göra för att bevara. Och jag kände inte att man hade försökt bevara något. Och jag tycker att det är att svika vår gammelfarmor, som växte upp där.

Tobbe var bäst som körde mig dit. Jag har velat åka dit så länge, jag har alltid älskat att vara där. En bit av mig finns där. En bit av det finns i mig. Det är liksom "bytt är bytt kommer aldrig mer tillbaks". Jag har världens bästa pojkvän som gör vad som helst för mig. Som kör mig in i de djupaste skogar fastän ingen av oss har någon riktig aning om hur vi ska köra, om vi är på rätt väg.

efter vistelsen körde vi hem. Det gjorde ont i mig, men det hann gå över på vägen hem. Vi var hemma vid ett, och då tog vi det bara lugnt. Jag gjorde tacos till mig och sedan åkte vi iväg till stallet. Ridningen gick bra, jättebra faktiskt, speciellt för att vara dressyr på Baloo. Och efter fredagen gick vi upp tidigt igår (lördag) o körde till IKEA. Där gick ännu mer pengar. Bland annat till en hylla, ljus, tidsskriftssamlare, en lampa mm. När vi kom hem åt vi resten av den tacos som blev över från fredagen, satte ihop bokhyllan och flyttade om lite och så. Tobbe satte upp lampan åt mig. Jag har sträckt min arm på något dåligt vis, vilket känns idag. Efter fixningen av rummet gick vi på bio (Tobbe, mamma och jag.) Jag bjöd, Tobbe i alla fall. Jag har aldrig varit ett Michael Jackson- fan. Mina föräldrar har inte direkt spelat hans musik hemma och jag har aldrig varit intresserad av kommersiell pop. Men att han var ett musikaliskt geni har jag ändå inte gått miste om. Dessutom har han lämnat ifrån sig två barn och en sörjande familj. Jag kunde inte göra annat än att vilja gå. Jag ville se hur hans femtio shower i London skulle vara. Jag ångrar inte att vi gick. Det enda som var med filmen, var att den kunde bli lite långtråkig och att det hade varit intressant att se vad alla dansare och musiker sa om hans död, med tanke på att han dog åtta dagar innan han skulle inleda sin turné. Tobbe tyckte med att den var bra. Mamma också. Kjell var också på bion och ingen av oss kunde förstå varför den hade fått så dålig kritik av GP.

Idag har det gått ännu mer pengar. En väska för 600, smink, This is it-soundtrack-skivan och en pärm, kollegieblock och sånt. Pärmen fyllde jag med skolpapper. Det skrämmer mig att inte ens hälften av terminen har gått och den är redan full. Jag önskar att vi inte fick så mycket papper och böcker. Varför kan inte allt digitaliseras så att man slipper allt det där? Gud vad skönt det hade varit.

Det var iaf en hektisk helg. Vi firar fyra månader på tisdag.