när muren föll

Ibland så kan jag erkänna att jag under herrans många år har försökt slippa va' med mig själv genom att slippa uppleva vissa känslor. Genom att inte känna dem. Jag har byggt murar så att ingen annan ska göra så att jag känner dem. Men igår så föll allting. Allt. Och när allting faller, så råder det lite kaos. Tänk er Hiroshima, ni tror väl inte att japanerna började bygga upp där det första dem gjorde när bomben föll? Eller tänk Berlinmuren, likadant där. Man måste få tid på sig att uppleva ekona efter fallet. Och mitt eko är sorgsamt. Jag är ledsen.

jag har inga murar kvar